För många kan turerna runt Turkiets motstånd mot den svenska NATO ansökan framstå som obegriplig. Turkiet borde enligt vanlig logik välkomna varje land som vill bidra till att stärka försvarspakten mot yttre fiender. I stället ser vi i massmedia olika piruetter av Turkiets president Erdoğan där han varefter förhandlingen fortgår höjer budet för vad Sverige måste betala för att han skall släppa igenom Sveriges NATO ansökan.
Men det kan finnas en logisk förklaring till de olika utspelen.
Republiken Turkiet bildades 1923 ur spillrorna av det Osmanska riket strax efter första världskriget.
År 1915, dödades över 1,5 miljoner kristna armenier, syrianer, assyrier. De blev systematiskt massakrerade. Folkmordet var planerat från högsta ledning och genomfördes systematiskt.
Rättssäkerhet och mänskliga rättigheter har genomgående undertryckts och motståndare till regimen i Ankar har ”försvunnit” eller fängslats utan rättegång och systematiskt utsatts för tortyr.
Ett inbördeskrig mellan det kurdiska arbetarpartiet PKK och den turkiska staten utbröt 1984 och var som mest intensivt fram till 1999 men fortgår fortfarande.
Ett det misslyckade kuppförsöket som genomfördes i juli 2016 har Erdoğan låtit sparka över 100 000 statligt anställda på grund av påstådda kontakter med den islamistiska Glidrörelsen som Erdoğan anklagar för att ligga bakom kuppen. Över 30 000 människor har gripits på lösa grunder. Medier har stängts.
I december 1982 anmälde fem länder, Sverige, Norge, Danmark, Holland och Frankrike, Turkiet till Europarådet för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Tre år senare 1985 drog Sverige tillbaka sin anmälan!
Varför – hade läget förbättrats ur demokratisk synpunkt? Inte alls, även om militära styret efter kuppen långsamt avvecklades under mitten av årtiondet fortsatte undantagslagarna att gälla och de mänskliga rättigheterna att kränkas.
Varför agerade den svenska regering då som den gjorde?
Turkiet gav Sverige ett erbjudande som man inte kunde tacka nej till!
Ett kontrakt mellan ASEA och den turkiska staten om ett T-baneprojekt i Istanbul i miljardklassen. Efter att Sverige drog tillbaka sin anmälan mot Turkiet 1985 belönades Sverige med kontraktet 1986 strax efter mordet på Olof Palmes som gjorde att nyheten försvann i det kaos som rådde då.
Och läxan som Erdoğan och Turkiet då drog var; Allt är förhandlingsbart.
Sverige får i dag betala notan för detta svek mot höga moraliska principer. Erdoğan vet att om han stretar emot i förhandlingarna om Sveriges medlemskap tillräckligt länge, så kan han få igenom de flesta av de krav han ställer.
Till slut kommer Turkiet att vika ner sig och ratificera Sveriges Natoansökan, det ligger ju rimligen i Turkiets intresse att den försvarspakt mot gemensamma fiender som NATO är blir, så stark som möjligt.
Turkiets ledare skulle också gärna vilja bli medlem av EU men på sina villkor. Erdoğan vägrar dock att dansa efter unionens pipa.
För Guds skull Sverige – erkänn inte folkmordet på armenier 1915!
Anders Jarkiewicz