Sverige har under ledning av Socialdemokraterna och sedan Nato bildades 1949 envist hävdat att ”vårt land bäst försvaras med alliansfrihet i fred och neutralitet i krig”.

När Sverige och Finland den 18 maj 2022 sökte inträde i Nato hade Socialdemokraterna bakom sig 73 år av högljutt NEJ till Nato och tio dagar av JA.

Vad hände?

Verkligheten kom ifatt önsketänkandet och myterna.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina och Putins föresats att utplåna Ukraina både som land och folk, gjorde att idén om styrkan i alliansfrihet föll ihop som ett korthus.

Med Sveriges läge nära Ryssland kan vi inte vara alliansfria utan att ha ett försvar som ger trovärdighet. Ett avancerat och modernt försvar med förmåga att möta och slå ut en invasionsflotta på väg mot våra kuster.

Sverige saknade efter årtionden av besinningslös nedmontering av försvaret all förmåga att på egen hand möta ett anfall från Ryssland. Landet låg och ligger därefter vidöppet för vem som helst som önskade inta landet.

Sveriges statsminister Tage Erlander insåg 1949 Sveriges utsatthet efter beslutet att inte bli medlemmar av Nato. Ett litet land saknar förmåga att militärt på egen hand möta ett större land. Att med framgång möta stormakten Sovjetunionen var fullständigt uteslutet.

Statsministern insåg att Sverige saknade förmågan att militärt, och utan hjälp från Nato möta en anfallande stormakt med flyg och fartyg utrustad med taktiska kärnvapen.

Under stor sekretess och under ledning av FOA och Aseaatom startades 1956 ett svenskt kärnvapenprogram med tillverkning vid anläggningen Marviken vid Bråviken.  Avsikten var att producera tillräckligt med plutonium för 25 atombomber per år. Uran fanns att bryta vid Billingen i Västergötland. Av flera skäl, tekniska och politiska, lades projektet ned och med det möjligheten att med taktiska kärnvapen stoppa ett angrepp från vår store granne i Öster.

Statsminister Erlander tecknade tidigare ett avtal med USA och dess president Truman att Sverige skulle befinna sig under USA:s kärnvapenparaply under förutsättning att Sverige deltog med och delade signalspaning mot Sovjetunionen. Det var ett sådant spionplan, en DC-3 med åtta mans besättning och avancerad utrustning från USA som Sovjetunionen sköt ned över Östersjön 1952.

Senare när Sovjet helt kollapsade 1989–1991 och det kalla kriget avslutades, var svenskt försvar starkt. 1996 nådde Försvaret sin högst höjd med drygt 2% av BNP, motsvarande det krav som NATO ställer på sina medlemmar i dag.

Fram till Vladimir Putins makttillträde år 2000 rådde euforiska tankar om att en ”evig fred ” skulle råda i vår del av världen, och att Ryssland skulle slå in på en demokratisk och fredlig väg. Ett helt nytt säkerhetsläge hade skapats.

Ledarna i väst började rusta ned och använda pengarna till andra sektorer i samhället, men ingen rustade ner så besinningslöst som Sverige. Sverige ville vara bäst i klassen. Värnpliktsarmén avskaffades. Regementen lades ner på löpande band, krigsmateriel skrotades eller skänktes till de Baltiska staterna.

Gotland som av de flesta krigsstrateger (även ryska) betraktas som ett osänkbart hangarfartyg i mitten av Östersjön och hade haft 10 000 man som försvarade ön när läget var som mest spänt, lämnades helt utan bemanning. Man lade ner och sålde samtliga fasta anläggningar och lämnade i praktiken ”hangarfartyget Gotland” obemannat. Gotlands politiker var på väg att sälja öns enda djuphamn Slite till ryssarna i samband med byggandet av Nord Stream” men där satte någon högt uppe i försvaret, som väl var stopp för allt vansinne.

Sverige har i dag tillgång till en och möjligen två brigader, som kan försvara landet om vi angrips av Ryssland. Det motsvarar 5–10 000 soldater. Vår förmåga att ensamt  framgångsrikt möta ett anfall från Ryssland i dag är obefintlig

Finland som är betydligt mindre än Sverige har behållit sin värnplikt och mobiliseringsarmé kan ställa ca 500 000 man i stridsläge på ca en vecka!

Natten mot långfredagen 29 mars 2013 upptäckte svensk luftbevakning och NATO:s radarbevakning två tunga bombplan av typen Tu-22M3 De har fyra mans besättning och kan bära kryssningsmissiler och kärnvapen. Bombplanen skyddades av fyra avancerade ryska jaktplan av typ Su-27.Klockan 02.00 var de ryska planen utanför Gotska Sandön, 30–40 kilometer utanför Sveriges territorialgräns. De ryska planen delade upp sig på två täter vid anflygningen mot Sverige. Bombplanen genomförde fingerade angrepp mot två bestämda mål i Stockholmsområdet och Sydsverige. Målen är två av Sveriges viktigaste militära anläggningar.

Hur reagerade det svenska flygvapnet på anfallet?  Inte alls!

De två Gripenplan som alltid skall stå beredda för att skydda Sverige mot överraskande angrepp saknade piloter – de såväl som markpersonalen hade fått helgledigt!

NATO håller däremot alltid 24 timmars jaktredskap i Baltikum. Där gick larmet och två danska F 16-plan startade från sin bas Siauliai i Litauen. De hann inte riktigt i kapp utan skuggade de ryska bomb- och jaktplanen på avstånd.

I slutet av 1980-talet hade Sverige 20 flygdivisioner, i dag är vi nere på fyra. Dessutom saknar två av de fyra divisionerna enligt Riksrevisionen så mycket personal att de inte kan gå i strid.

Att avrusta armén och att tömma mobbförråden går fort, att upprusta en armé och att fylla mobbförråden tar tiotals år.

”Vår beredskap är god”! De välbekanta orden från dåvarande socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hansson uttalades som en försäkran till det svenska folket år 1939 då Tyskland just anfallit Polen och därmed dragit igång det andra världskriget.

Denna försäkran som uttalades av statsministern 1939 var lika ihålig då som socialdemokraternas Magdalena Anderssons och socialdemokraterna försäkran att ”alliansfrihet och neutralitet skyddar oss väl” är i våra dagar.

Inga papper eller avtal är värda pappret det skrivits på, när en diktator bestämt sig för att gå i krig.  Det gällde Hitler 1939 och det gällde Putin 2022.

En enig försvarsberedning slog för några år sedan fast att; den viktigaste frågan för försvaret är Klimatet!! Hur tänker dessa makthavare?? Varför inte jämställdhet mellan könen?

Under drygt 70 år har våra ansvariga politiker spelat rysk roulett med det” ryska hotet”, de har hänvisat till att skattepengarna behövts bättre inom andra områden. Barnbidrag, jobbskatteavdrag, immigration m.fl.

Vi måste sluta upp att se världen som vi skulle vilja att den var, och se verkligheten som den är, även om det innebär en skrämmande och hotfull syn.

Efter 73 år av förnekelse och motstånd mot att som Norge och Danmark inse att ensam inte är stark, har nu det stora socialdemokratiska partiet i Sverige vänt helt om och välkomnar vårt medlemskap i NATO.

De första stadsstaterna i historien  bildades av ett enda skäl. Att försvara den egna befolkningen från fientligt sinnade arméers angrepp.

Låt oss i Sverige äntligen lära oss av historien och låta det nya samarbetet med 31 andra stater inom NATO bygga upp en så starkt försvar att ingen, inte ens Putin, kommer på den befängda idén att anfalla oss.

 

Anders Jarkiewicz