Månad: december 2023

Varför är våra politiker livrädda för folkomröstning?

Paragraf 1 i Sveriges grundlag säger ”all offentlig makt utgår från folket.”.

I Sverige innebär det inte direktdemokrati utan att du som väljare har inflytande genom valda representanter. Alla väljare utser gemensamt Sveriges riksdag, som i sin tur väljer statsminister, som själv utser de som skall utgöra regeringen tillsammans med statsministern. Regeringen har all makt – inte folket.

Sannolikheten för att du som individ skulle få igenom din vilja är mikroskopisk.

En väg till makt, där varje röst räknas, skulle kunna vara folkomröstning.

Folkomröstning är mycket sällsynt och i de få fall den genomförs är den enbart rådgivande. Politikerna skall sedan själva avgöra om de skall låta utfallet i omröstningen bli beslutet i frågan, eller om de skall göra tvärt om.

En folkomröstning hölls i Sverige i oktober 1955, där frågan gällde om vi skulle ha fortsatt vänstertrafik i Sverige eller gå över till högertrafik. Resultatet av folkomröstningen blev att vänstersidan vann med 82,9 procent medan högersidan endast fick 15,5 procent.

Där tog det stopp för demokratin – den S-ledda regeringen förhalade frågan med nya utredningar och först en bit in på 1960-talet togs ett nytt beslut. Det blev högertrafik!

Folkomröstning som inte enbart var det till namnet, genomfördes i Sjöbo den 18 september 1988. Sven-Olof Olsson Sjöbocenterns starke man hade 1987 lyckats utlysa en folkomröstning mot flyktingmottagning trots påtryckningar och hot fån toppolitiker, myndighetsaktivister och massmedia. Massmedia tog ära och heder av Sjöbos politiker och avfärdade dem som rasister och flyktingfientliga. Sven-Olof hotades av Centerns partiledare Olof Johansson med uteslutning ur partiet, vilket han även blev en tid därefter.

Frågan som ställdes på valsedeln löd: ”Vill du ta emot 15 flyktingar som Invandrarverket vill, eller vill du säga nej”

Resultatet blev att 67,5% röstade Nej mot 32,5% som röstade Ja.

Det som chockade massmedia mest var att så många sossar röstade nej. För en gångs skull i vår demokratiska historia fick medborgarnas vilja genomslag i en beslutande folkomröstning.

Det bestående intrycket den politiska eliten fick, var att det inte går att låta väljarna få makt att själva bestämma.

Ett land som inte räds folkomröstningar är Schweiz.

Schweiz är en federal republik som består av 26 kantoner, där varje kanton har stor makt över sina gena beslut. Sedan 1848 finns en central regering i Bern där de flesta partier ingår.

Alla viktiga lagar sedan 1848 har tillkommit genom folkomröstning.

Unikt för landet är att befolkningen kan begära folkomröstning.

Om befolkning tycker illa om ett beslut som fattats av regeringen eller parlamentet, kan man begära folkomröstning, och resultat i folkomröstningen övertrumfar regeringens beslut.

Landet har inte mindre än tre officiella språk, tyska, franska och italienska,  och flera olika religioner men är trots det mycket homogent.

Schweiz är känt för världens strängaste regler för medborgarskap (jämför med Sveriges totala avsaknad av regler) och förbjöd 2009 minareter.

Schweiz t är strikt neutralt och är varken medlem i NATO eller EU.

Schweiz är ett av världens rikaste länder.

Av dessa två fall kan man dra slutsatsen att när befolkningen själv får välja, så blir det ingen massinvandring.

Det är befolkningen i Sjöbo och befolkningen i Schweiz som skall betala invandringen genom höjda skatter, sämre tillgång till sjukvård, sämre skolor, kort sagt sämre välfärd och som det har visat sig i Sverige ett totalt sammanbrott av de rättsvårdande myndigheterna och en explosion av kriminalitet och hedersbrott

Därför röstade majoriteten NEJ

Politikerna å sin sida har överträffat varandra i sin självgodhet med att ge så generösa bidrag som möjligt. att ställa så få villkor som möjligt för att erhålla bidragen och framför allt genom att inte kontroller att de uppgifter som ligger till grund för utbetalda bidrag är korrekta.

För svenska politikerna vill tillämpa en tillitskultur och inte hela tiden behöva ifrågasätta de sökandes uppgifter. Resultatet har blivit att 1000-tals miljoner betalas ut felaktigt årligen enligt Riksrevisionen.

Senast i de fall som avslöjats är Ibn Rushd som är kopplat till antidemokratiska och judehatisk verksamhet.

Efter Riksrevisionen rapport har flera regioner och kommuner inklusive Oskarshamns kommun, pausat utbetalningarna.

Men andra som det av S-styrda Malmö kommun har just beviljat ett bidrag på 600 miljoner till Ibn Rushd trots alla avslöjanden.

Men å andra sidan utgör Ib Rushd medlemmar en viktig del av socialdemokraterna väljarunderlag i kommunen.

Det föreligger alltså en målkonflikt mellan vad medborgarna i Sverige skulle välja och vad vissa politiska partier har som agenda

Trots det brukar Magdalena Andersson (S) inleda sina anföranden i riksdagen och i debatter i SVT med orden:” Vi gör det som är bäst för Sverige”.

Hur då?

Anders Jarkiewicz

Svar till Anders J
Löftens famösa yttrande härstammar från hösten 2019. Utan att dra alltför stora växlar på en jämförelse mellan den gamla o nya regeringen kan man möjligen dra slutsatsen ” vi såg det inte komma” då, men ser det heller inte komma nu. Ambitionerna är det inte fel på men slutsatsen blir nästan, att politikerna har förlorat förmågan att se och möta de problem, som samhället är fullt av. Nu har det gått mer än ett år sedan regeringsskiftet, men senast under 2024 måste väljarna kunna skönja en vändning. Vi har fortfarande samma problem inom polisen och rättsväsendet, skolan och omsorgen samt höga energipriser och också att vidlyftiga industriprojekt riskerar att göra ont värre. Ett aktuellt exempel är rekonstruktionen av det gigantiska vindkraftsprojektet utanför Piteå, som kan slå hårdare lokalt t.ex. mot mark- och fastighetsägare än mot de kinesiska ägarna.
Till de gamla existerande problemen kommer nya och först nu hösten 2023 har vi fått klart för oss att det finns tusentals, kanske hundratusentals människor boende i Sverige, som varken känner lojalitet med Sverige eller delar normala svenska värderingar, t.ex. att Sverige ställde sig bakom etablerandet av en judisk stat Israel, för ca. 75 år sedan. Att öppet hylla en terroristsekt med demonstrationer på svenska gator och torg är helt oacceptabelt. Ska man komma hit måste man visa, att man i mångt och mycket delar svenska värderingar och inse t.ex. att det inte någonsin funnits en fungerande palestinsk stat och det kan finnas skäl att upprepa, att de ansträngningar som gjordes 1948 är tillräckliga med uppdelningen i det judiska Israel och det arabiska Jordanien. Att det fanns en stor arabisk majoritet t.ex. på Västbanken måste kunna lösas genom lokala politiska åtgärder.
Läsaren bör observera, att jag inte kallat någon av demonstranterna efter Hamas-demonstrationerna för islamist och det är avsiktligt. Har man kommit hit i avsikt att söka skydd bör man i rimlig utsträckning anamma svenska värderingar och till dessa hör att det är ytterst olämpligt att jubla när t.ex. kvinnor och barn mördats och ska man lägga in etniska aspekter, så är det ytterligt olämpligt att fly det ena året och åka tillbaka på semester till hemlandet nästa.  Media borde på ett tydligare sätt kunnat redovisa att ca.500 svenskar, som sades befinna sig i Gaza, utan undantag hade ett arabiskt ursprung. Islam och muslimer har i tillräckligt hög grad flyttat fram sina positioner. Därför måste alla risker för en fortsatt islamisering av Sverige elimineras.

 

Texten ovan är inskickad av Christer Brorsson Oskarshamn

Den är ett kommentar till mitt tidigare inlägg ”Vi såg det inte komma.

För många som hör ordet mångkultur förknippar man det med nya maträtter med spännande kryddor, annorlunda kläder och traditioner.

Precis som våra svenska traditioner (midsommarfirande, julfirande, kräftskivor, sill och nubbe osv) så är maten bara en liten del av Sveriges kultur.

Mångkultur på ett djupare plan innebär att immigranter i Sverige tillämpar sitt eget lands sätt att leva, dess syn på kvinnor, det religiösa förtrycket i vardagen   och frihet och demokrati som underlägsna system jämfört med den egna teokratiska systemet.

Företrädare för vårt statsbärande parti Socialdemokraterna har i regeringsställning sagt sig vara förvånade och chockerade över den explosion av våld och kriminalitet som drabbat vårt tidigare så trygga land, och säger som den tidigare statsministern Löfven sig ”inte ha sett det komma ”

Men det stämmer ju inte, när man läser de förslag och tankegångar som framträder när man går till riksarkivet och den proposition som socialdemokraterna under Olof Palme lämnade till riksdagen 1975.

Mångkultur var lösningen på de problem som kunde tänkas uppstå med en ökande invandring från länderna utanför Europa.

”Personer som invandrar till Sverige skall inte prackas på en svensk identitet”. Istället borde invandrarna och minoriteterna ”ges möjligheter att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller behålla och utveckla den ursprungliga identiteten” enligt texten i propositionen.

Detta blev grunden i en mångkulturell överideologi enligt Jörgen Huitfeldt chefredaktör för Kvartal.

Inte nog med det; Staten skulle också aktivt främja ett mångkulturellt samhälle genom att exempelvis rikta statsbidrag till etniska religiösa föreningar, utvidga möjligheten till tolkhjälp för vuxna modersmålsundervisning i skolan för barnen.

Denna uppmuntran till nya svenskar att inte anamma det nya landets språk, dess normer och kultur har lett till en enorm splittring i Sverige.

Inte nog med att bejaka för oss främmande kultur till vårt land, socialdemokraterna har bjudit in företrädare för dessa främmande kulturer i det egna partiet, till riksdagen och kommunala och regionala beslutande organ.

Det säger sig själv att partiet har fått en stor påfyllning i den egna valmanskåren, något som behövdes då antalet partimedlemmar minskat för varje år som går.

När Löfven utbrister ”vi såg det inte komma” så är det så långt bort från sanningen man kan komma. I verkligheten så stod han och partiet med öppna armar och välkomnade invandrarna vid Sveriges gränser. Läs hans Vi bygger inga murar!” tal.

• Inga krav.
• Lev som ni alltid har gjort.
• Behåll ert språk.
• Inga krav på anpassning.
• Ta full del av det svenska välfärdssystemet.
• Inga krav på egen försörjning.

Alla dess punkter ovan, är vad den ödesdigra propositionen som regeringen under Olof Palme lämnade till riksdagen år1975 i korthet innehåller.

 

Någon har sagt, och man är böjd att hålla med;

 ”När vi tar Mellanöstern till Sverige får vi Mellanöstern i Sverige.”

 

Anders Jarkiewicz