För många som hör ordet mångkultur förknippar man det med nya maträtter med spännande kryddor, annorlunda kläder och traditioner.

Precis som våra svenska traditioner (midsommarfirande, julfirande, kräftskivor, sill och nubbe osv) så är maten bara en liten del av Sveriges kultur.

Mångkultur på ett djupare plan innebär att immigranter i Sverige tillämpar sitt eget lands sätt att leva, dess syn på kvinnor, det religiösa förtrycket i vardagen   och frihet och demokrati som underlägsna system jämfört med den egna teokratiska systemet.

Företrädare för vårt statsbärande parti Socialdemokraterna har i regeringsställning sagt sig vara förvånade och chockerade över den explosion av våld och kriminalitet som drabbat vårt tidigare så trygga land, och säger som den tidigare statsministern Löfven sig ”inte ha sett det komma ”

Men det stämmer ju inte, när man läser de förslag och tankegångar som framträder när man går till riksarkivet och den proposition som socialdemokraterna under Olof Palme lämnade till riksdagen 1975.

Mångkultur var lösningen på de problem som kunde tänkas uppstå med en ökande invandring från länderna utanför Europa.

”Personer som invandrar till Sverige skall inte prackas på en svensk identitet”. Istället borde invandrarna och minoriteterna ”ges möjligheter att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller behålla och utveckla den ursprungliga identiteten” enligt texten i propositionen.

Detta blev grunden i en mångkulturell överideologi enligt Jörgen Huitfeldt chefredaktör för Kvartal.

Inte nog med det; Staten skulle också aktivt främja ett mångkulturellt samhälle genom att exempelvis rikta statsbidrag till etniska religiösa föreningar, utvidga möjligheten till tolkhjälp för vuxna modersmålsundervisning i skolan för barnen.

Denna uppmuntran till nya svenskar att inte anamma det nya landets språk, dess normer och kultur har lett till en enorm splittring i Sverige.

Inte nog med att bejaka för oss främmande kultur till vårt land, socialdemokraterna har bjudit in företrädare för dessa främmande kulturer i det egna partiet, till riksdagen och kommunala och regionala beslutande organ.

Det säger sig själv att partiet har fått en stor påfyllning i den egna valmanskåren, något som behövdes då antalet partimedlemmar minskat för varje år som går.

När Löfven utbrister ”vi såg det inte komma” så är det så långt bort från sanningen man kan komma. I verkligheten så stod han och partiet med öppna armar och välkomnade invandrarna vid Sveriges gränser. Läs hans Vi bygger inga murar!” tal.

  • Inga krav.
  • Lev som ni alltid har gjort.
  • Behåll ert språk.
  • Inga krav på anpassning.
  • Ta full del av det svenska välfärdssystemet.
  • Inga krav på egen försörjning.

Alla dess punkter ovan, är vad den ödesdigra propositionen som regeringen under Olof Palme lämnade till riksdagen år1975 i korthet innehåller.

 

Någon har sagt, och man är böjd att hålla med;

 ”När vi tar Mellanöstern till Sverige får vi Mellanöstern i Sverige.”

 

Anders Jarkiewicz