Samtidens frågeställningar och framtidens val

Månad: maj 2025

Vem skall rädda Sydafrika?

Sydafrika har kommit i blickpunkten sedan president Trump kritiserat landet och krävt stora förändringar för att inte besluta om höga strafftullar mot landet.

I Sverige har det lett till ett ramaskri bland media på vänsterkanten som SVT och DN med flera.

Sveriges ambassadör i Sydafrika Håkan Juholt har blandat sig i ordväxlingen till försvar för Sydafrika och klandrat president Trumps åtgärd.

(Är det lämpligt att en ambassadör utsänd av Sverige gör officiella uttalanden i en konflikt mellan två andra länder?)

För att få tag i mer information om statusen i landet från andra än landets egna företrädare vände jag mej till Youtube där jag fann en intervju i ”The Robin Report” med affärsmannen Rob Herslov.

Rob Herslov är själv född och uppvuxen i Sydafrika. Han lämnade Sydafrika i vuxen ålder efter at ha utbildat sig och två år i militärtjänsten. Han studerade på Harvard fick därefter anställning hos Goldman Sachs, och var senare Rudolf Murdocks högra hand och sedan vidare till Europa för att starta ett antal företag.

År 2017 återvände han till Sydafrika och blev efter ett tal om situationen Sydafrika” viral” och betraktas nu som en ofrivillig kapitalist, dock inte rasist.

Han talar i detta inslag om den politiska och ekonomiska krisen i Sydafrika; hur korruption och misskötsel under den styrande African National Congress (ANC) har lett till landets infrastruktur och ekonomiska nedgång; effekterna av raslagar som ”expropriation utan kompensation” som riktar sig mot vita sydafrikaner.

Vidare behovet av internationell intervention, särskilt från USA och Donald Trump; och vikten av globalt stöd för att hjälpa landet att återuppbyggas; och mycket mer.

ANC har styrt landet med absolut majoritet under 30 år, först för ett år sedan tappade partiet denna majoritet och måste nu dela makten med ett antal små partier.

Robert Herslow pekar på ett antal områden där ANC:s politiker misskött landet genom korruption och inkompetens. Regeringen har utnämnt personer till ledande positioner, inte för att de är kompetentas och har erfarenhet, utan därför att de är nära släktingar eller tillhör samma stam. Därav det totala sönderfallet.

Rättssystemet:

Kriminaliteten är skyhög; 8 000 mord på en månad är rekordet. Förra året mördades 27 000 personer vilket ger i genomsnitt 75 mord per dag

140 rasistiska lagar har hitintills stiftats, alla riktade mot vita sydafrikaner.

President Cyril Ramaphosa har i dagarna signerat lagen om ”expropriation utan kompensation” som riktar sig mot vita sydafrikaner.

Staten skall kunna beslagta de vitas ägodelar utan att betala någon ersättning! De handlar inte bara om jordegendomar utan innefattar även t.ex.- en klocka, bilar, kort sagt allt du har som representerar något värde.

Alla områden där staten är ansvarig har gått i konkurs.

  • South African Airways var tidigare Afrikas bästa flygbolag – nu i konkurs.
  • Hälsa/ sjukvård fungerar inte
  • Järnvägsnätet är förstört
  • Elförsörjningen fungerar inte – flera timmar om dagen saknas elström.
  • Arbetsmarknaden: 40% av arbetskraften är arbetslös.

Rob Herslow säger i rapporten att African National Congress (ANC) är ett rasistiskt, kleptokratiskt och nepotistiskt parti, som omgående behöver hjälp från utlandet med påtryckningar, och han är tacksam för att president Trump intresserat sig för landet.

Sydafrikas anmälan mot Israel, för folkmord för drygt ett år sedan, förvånade många bedömare.

Sydafrika saknar ju inte egna problem som de behöver fokusera på att lösa.

Nu visar det sig att Israels fiende nummer ett Iran har ligger bakom ANC:s anmälan.

Som tack för hjälpen har nu Iran avskrivit ett antal lån till ANC.

Det förstärker bara bilden av ett genomkorrumperat samhälle i fritt fall.

Något måste göras för att vrida utveckling på rätt kurs igen – vem?

Donald Trump?

 

Anders Jarkiewicz

Det blev baqra en tumme

Pensionsreformen blev bara en tumme.

Hur kunde det gå så fel?

 

Grunden för det nya pensionssystemet som sjösattes för 30 år sedan var att arbete skall löna sig.

En person som arbetat från 16 år till sin pension skulle få en pension på 65% av sin slutlön men har i nu 25 år senare landat på 45%. Det är en avsevärd försämring som politikerna valt att ignorera.

Men i stället för en stark inkomstpension har politikerna höjt garantipensionerna. Sedan 2022 har statens utgifter för garantipensionen ökat med 20 miljarder eller uttryckt i procent 145%.

Garantipensionen infördes som ett grundskydd för de med mycket låga eller inga arbetsinkomster.  Det handlar här om personer som arbetat kortare perioder av sitt vuxna liv, eller inte arbetat och inte heller betalat skatt. Tex många immigranter eller personer som valt att stanna hemma medan barnen var små.

Alla statliga pensionsutbetalningar skrivs upp i takt med kostnadsutvecklingen i Sverige. När det gäller garantipensionen justeras den upp i förhållande till inflationen, medan inkomstpensionen justeras upp med löneutcklingen.

Utöver den extremt höga inflationen på senare tid som i januari 2023 låg på 11,7% och ledde till rekordhöjning av garantipensionen, beslutade vänsterblocket i valrörelsen 2022 att som lök på laxen höja garantipensionen med 1000kr./månad.

Inkomstpensionen som grundar sig på vad pensionären betalat till pensionssystemet under hela sitt arbetsliv, och som trappas av ju högre inkomst man har, fick inte någon sådan höjning.

Däremot utökades andelen pensionärer som får garantipension från 30,12 % 2022 till 57,05 % 2024! Statens utgifter ökade under samma tid från 13,6 miljarder till 33,4 miljarder 2024 – en ökning med 145 %.

Haveriet i pensionssystemet förklaras också av att vi lever längre än vad konstruktörerna av systemet tog höjd för under 1990-talet. Mellan 2000 och 2022 ökade medellivslängden med ungefär 2,5 år. Men medelpensionsålder fortfarande står och stampar runt 65-års sträcket.

 

Pensionerna behöver dock inte vara så svaga som de är för inkomstpensionerna i dag. Enligt Håkan Svärdman pensionsexpert på Folksam som utrett frågan, är vad som behövs politisk vilja och handlingskraft.

Pengar finns i pensionssystemet som visar på stora överskott i AP-fonderna.

Därutöver behövs en ny politisk vilja bland vår politiker, och den verkar finnas då beskedet kom den 28 februari att pensionsgruppen som innefattar samtliga riksdagspartier återuppstår efter en lång tids träta.

Redan i dag skulle pension kunna höjas med 1000 – 1300kr.

Faktum är enligt Folksam, att ”pensionerna kan höjas med 2000 – 2300kronor i månaden före skatt utan att det kostar varken den enskilde, arbetsgivarna eller statskassan något”

Varför det har varit så trögt att komma till skott i pensionsfrågan, beror kanske på riksdagen sammansättning, där ungdom och risktagande premierats framför erfarenhet och klokskap.

I dag har Sverige en åldrande befolkning, men ett av Europas yngsta parlament med ledamöter som i ökad utsträckning saknar arbetslivserfarenhet utanför poetiken.

Den tredjedel (33%) av befolkningen som är över 65 år har en representation i riksdagen på ynka 2,6 procent.

”Finns det inte tecken, ganska tydliga dessutom sådana”, skriver Kurt Lundgren i sin utmärkta bok ”Landet lagom och det pragmatiska arvet”,” på att synen på äldre också yttrar sig i en ogenomtänkt syn på erfarenhet och i att vi inte tar vara på de äldres erfarenheter?

Om vi accepterar att kunskap är reflekterad erfarenhet är det ganska naturligt att unga beslutsfattare med begränsad erfarenhet skapar miljöer där man inte bara följer de rådande trenderna utan också gör det på ett onyanserat och fundamentalistiskt sätt?

Vad vi behöver är riksdagsledamöter med breda erfarenheter och en god förankring lokalt och i sina yrken, som kan fokusera på rätt saker, som kan tänka själva och som har personlig integritet”

Lundgren avsluter inlägget med frågan; ”Varför kan inget parti besluta att endast nominera kandidater med minst tio års yrkeserfarenhet utanför den politiska sektorn?”

Den efterkrigsgeneration som i stort står bakom det fantastiska uppsvinget i ekonomin som Sverige fått uppleva, den generationen bör nu få skörda frukterna av detta hårda och slitsamma arbete.

Att fastna i ett regelverk som har överlevt sig själv är ovärdigt.

Genomför skyndsamt den omarbetning av pensionssystemet som nu påbörjats, och gör det åter lönsamt att arbeta.

Släpp in personer i riksdagen som har lång yrkeserfarenhet och god kännedom om lokalsamhället. Kort sagt kloka män och kvinnor.

 

Anders Jarkiewicz

 

 

Varför firade inte Putin alla segrar den 9 maj?

Den 9 maj firades Segerdagen i Ryssland. Den firas med parader och lögner om Sovjets roll i Andra Världskriget. Sovjet befriade inte utan förslavade människor

Putins Ryssland firar 80-årsminnet av Det stora Fosterländska kriget på Röda

De firar segern över nazismen den 9 maj 1945.

Men vänta nu – har inte Ryssland fler segrar att fira än den över Nazityskland?

Polen          

Hitlertyskland och Stalins Sovjet krossat Polen i september 1939 i ett brutalt fälttåg som var över på några veckor. Röda Armén anföll Polen i ryggen 17 september 1939 efter att ha sagt upp icke-aggressions avtalet med Polen klockan tre på morgonen samma dag,

 Finland

Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen utan föregående krigsförklaring det lilla landet Finland. Den sovjetiska övermakten var enorm. Kriget som, vi kallar Vinterkriget var över på några månader och där segrade Ryssland 13 mars 1940.

Estland Lettland Litauen

Litauen invaderades den 15 juni 1940

Lettland och Litauen invaderades den 16 juni 1940

Sammantaget inte mindre än fem självständiga länder besegrade Sovet/Ryssland och Röda Armén under II Världskriget.

Varför firar inte Ryssland dess fantastiska segar på slagfältet?

Kan det vara därför att Sovjet/Ryssland inte befriade Europa.

Det förslavade många miljoner människor, och bytte ut ett totalitärt förtryck mot ett annat. En rad länder i Centraleuropa förvandlades till sovjetiska satelliter och polisstater.

De baltiska staterna och de tidigare polsk kontrollerade delarna av västra Ukraina utsattes för en långdragen sovjetisk ockupation med förrysknings politik.

Ansträngningarna att radera ut den ukrainska identiteten återupptogs med ny styrka.

När Röda Armén befriade Budapest i februari 1945 fick de ryska soldaterna ”fri lejd” av den ryska krigsledningen och under tre dagar kunde soldaterna råna, mörda och våldta överlevande soldater och civila. Uppskattningsvis våldtogs 50 000 kvinnor i Budapest!

Här blev också den svenske diplomaten Raoul Wallenberg, som hade räddat 10.000tals judar från förintelsen, bortförd och senare mördad i Moskva. Ett brott mot krigets lagar. Något som förnekats av den ryska statsledningen enda fram i våra dagar.

Varför Putin inte firar dessa segrar och befrielsen av dessa länder, är helt enkelt att det inte finns något att fira.

Massarresteringar, mord, våldtäkter av civilbefolkningen firas inte av de ”befriade” folken – de hatar dessa övergrepp och de3t folk som utsatte dem för detta.

Därför finns det inga representanter från Polen, Finland, Tallinn Litauen, Lettland eller Ukraina den 9 maj, årsdagen av det stora fosterländska kriget

 

Anders Jarkiewicz

 

Polens tidigare president skriver till Trump och förklarar vissa grundläggande fakta.

Här är vad den tidigare polske presidenten Lech Wałęsa skrev till Trump efter att ha sett Trumps samtal med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj:

”Ers Excellens herr president,

Vi har följt med oro och avsky ert samtal med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Det är djupt förolämpande att förvänta sig att Ukraina visar tacksamhet för det stöd USA ger i kampen mot Ryssland. Vi är skyldiga en sann tacksamhet till de ukrainska soldaterna som riskerar och offrar sina liv varje dag för frihetens värden. I mer än 11 år har de kämpat för sitt lands självständighet mot Putins aggression.

Vi är förvånade över att ledaren för landet som symboliserar frihet och demokrati inte erkänner detta.

Vi blev också skakade av tonen som präglade mötet i Ovala rummet. Det påminde oss om de förhör vi själva utsattes för av kommunistiska säkerhetstjänsten – där makthavarna lät oss förstå att de hade all makt medan vi inte hade någon. Vi pressades att ge upp vår kamp och sa att vi var skyldiga till andras lidande. Våra fri- och rättigheter togs ifrån oss för att vi vägrade samarbeta och visa tacksamhet för vårt eget förtryck. Vi är chockade över att se president Zelenskyj behandlas på samma sätt.

Historien visar att när USA försökt ta avstånd från sina demokratiska värderingar och allierade har det i slutändan blivit ett hot mot sig själv. President Woodrow Wilson insåg detta 1917, när han bestämde att USA skulle gå in i första världskriget. Franklin D. Roosevelt förstod det också när han efter Pearl Harbor 1941 bestämde att kampen för Amerikas frihet också skulle utkämpas i Europa – tillsammans med de länder som attackerades av nazisterna.

Vi minns att Sovjetunionens fall inte hade varit möjligt utan president Ronald Reagan och USA:s ekonomiska engagemang. Reagan visste att miljontals människor led under sovjetiskt förtryck – både i Ryssland och i de länder som Moskva utsatts för. Han förstod vad tusentals politiska fångar offrade i kampen för demokrati. Han hade modet att kalla Sovjetunionen för ”Ondskans imperium” och bekämpa det utan att tveka. Idag står hans staty i Warszawa, mot amerikanska ambassaden – en symbol för vad kampen för frihet och principiellt ledarskap innebär.

Herr talman! Militärt och ekonomiskt stöd kan aldrig jämföras med de liv som förlorade i Ukrainas frihetskamp – en kamp som också skyddar Europa och den fria världen. En människas liv kan inte mätas i pengar. Tacksamhet är för dem som offrar sitt blod och frihet. Vi som var en del av Solidaritet och satt i fängelse för vårt motstånd mot kommunismen vet detta bättre än någon annan.

Vi uppmanar USA att stå fast vid löftena från 1994 med Budapest-memorandumet. Då garanterade USA och Storbritannien Ukrainas territoriella integritet i utbyte mot att landet överlämnade sina kärnvapen. De löftena var ovillkorliga – ingenstans står det att detta stöd ska ses som ett ekonomiskt fynd.

Med vänlig hälsning

Lech Wa ł ”sa, före detta politisk fånge och president i Polen”

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén