Varför har det Socialdemokratiska partiet valt att distansera sig från sin ursprungliga väljarbas, arbetarklassen – och i stället valt att satsa på den stora gruppen immigranter som numera är i majoritet på många orter i Sverige?

I takt med att Socialdemokraternas väljarstöd bland industriarbetare, i bruksorter och på landsbygden successivt minskat, har partiets starkaste fästen kommit att bli storstadsregionernas invandrartäta områden.

Precis som ABF, facket, kooperationen och andra delar av arbetarrörelsen brukade bidra till att bygga lojalitet gentemot Socialdemokraterna bland arbetarväljarna i bruksorterna, fyller ABF i dag en liknande roll för Socialdemokraterna på platser med stor invandrad befolkning. ”Förorten har för Socialdemokraterna blivit den nya bruksorten” enligt journalisten och före detta socialdemokraten Lotta Gröning.

Det förklarar också Socialdemokraternas ovilja att stöta sig med muslimska grupper.

Något som inte minst blev tydligt när Sameh Egyptson nyligen bjöds in till riksdagen av Robert Hannah (L) för att tala om sin avhandling om Muslimska Brödraskapet inflytande i Sverige. –  Ingen ledamot från de rödgröna partierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet – närvarade. 

Socialdemokraterna ser mellan fingrarna vad det gäller kravet på demokrati och en svensk värdegrund när de söker väljarstöd, som skall ersätta de enorma tapp i antalet partimedlemmar som partiet upplevt på senare tid. Idag har partiet endast 70 000 medlemmar.

Inte endast det vikande väljarstödet oroar Socialdemokraterna, det ekonomiska stödet sviktar nu då det stora förmånsbeskattade Kombilotteriet som 2021 tog emot 152 miljoner kronor ifrågasätts av regeringen och även att statens stöd till det av Socialdemokraterna styrda bildningsförbundet ABF förmodas minska betydligt.

En som reagerat starkt negativt på denna förvandling som socialdemokraterna genomgått är Marcus Allard journalist och politiker på vänsterkanten, han konstaterar:

 ”Socialdemokraterna som en gång var ett parti för arbetare – har nu blivit ett parti för arbetslösa – och bidragstagare.”

” De har sålt ut den svenska arbetarklassen på maktens altare. De har offrat allt, vidöppna gränser och noll kontroll. Det enda som spelar roll för dem är deras egna löner och fallskärmar och det kortsiktiga politiska spelet”

Debaclet med El-haj där Magdalena Andersson (S) i SVT Agenda den 8 oktober påstod att den socialdemokratiske riksdagsmannen El-Haj ”har ägnat sitt politiska liv åt att kämpa mot Hamas och att Hamas är hans största politiska fiende” försvagar S-partiet, då verkligheten är det motsatta – att han har ett nära samarbete med Hamas och inte bara deltagit i den nu ökända konferensen med bl.a. den nu terrorhäktade Amin Abu Rashed utan också varit en av medarrangörerna.

Som lök på laxen har El-Haj nu också lämnat de Socialdemokratiska partiet, men kvarstår som politik vilde i Sveriges Riksdag.

El-Haj var den av S politikerna som var mest kryssade i Malmö valet 2022 med 1800 personkryss. Visserligen en minskning från valet 2018 då han fick 3360 personkryss, men då deltog inte det muslim styrda partiet Nyans i riksdagsvalet.

När Imamen i Moskén vid fredagsbönen innan riksdagsvalet i september talar om för de troende vad de skall rösta på för att få behålla sin förmånliga ställning, så är det tveklöst så att de följer hans uppmaning.

Detta är ingen överraskning för det Socialdemokratiska partiet, de har målmedvetet sedan 1999 arbetat för att stärka sin makt genom att öka ett muslimsk inflytande i Sveriges alla beslutande församlingar. Detta framgår av nedanstående citat från avtalet som då tecknades med Sveriges muslimska råd.

Avtalet 1999 mellan Tro och solidaritet (S) (tidigare Broderskapsrörelsen) och Sveriges muslimska råd, SMR, lyder:

”Under kommande mandatperiod ska muslimers delaktighet i socialdemokratin utvecklas så att: 2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstings listor och på riksdagslistorna i minst fem län.”

Det är nu klart att socialdemokraterna har ”närt en orm vid sitt bröst”.

Varken riksdagsmannen El-Haj eller de palestinier som firat på gatorna och hurrat för Hamas brutalitet har den värdegrund som gäller för oss svenskar.

Terrorister som Hamas, som utan några som helst betänkligheter offrar sina egna medborgare, som högg huvudet av småbarn och våldtog sina israeliska offer innan de brutalt mördades, till och med styckades levande får dem att ta avstånd och protestera – de firar!

För alla som har förmågan att tänka är det alldeles uppenbart att det tillskott som Socialdemokraterna fått inom breda invandrargrupper som saknar den mest grundläggande respekten för mänskliga rättigheter och demokrati kommer att slå tillbaka på dom själva. Förtroendet för partiet rasar och kommer att fortsätta göra så, om de inte helt lägger om politiken i avgörande frågor.

Filosofen Karl Poper framhäver vikten av att kritiskt kunna diskutera den förda politiken, – först då kan vi få kunskap som förhoppningsvis leder oss rätt.

Han skriver ” Vetenskaplig metod inom politiken betyder att man ersätter den stora konsten att övertyga sig själv att man inte har begått något fel, att inte låtsas om felen, att dölja dem och skylla på andra, med den ännu större konsten att ta ansvar för dem, och att använda denna kunskap så att vi undviker dem i framtiden”

Har Magdalena Andersson någonsin läst denna text av filosofen Karl Poper som förordade pragmatism som verktyget att använda då man står inför problem man inte har stått inför tidigare och saknar lösningar på problemen.

Det stora statsbärande partiet (S) saknar inte stora personligheter som historiskt har gjort det. Ernst Wigforss var under flera statsministrar som Hjalmar Branting och Tage Erlander finansminister under 1930 och 1940 talet. Han vände den revolutionära marxismen inom socialdemokraterna från revolution till en reformistisk organisation och lade tillsammans med andra krafter utanför partiet grunden för byggandet av vår välfärd. Han fastnade inte i en dogmatisk ideologi utan använde sig av ett pragmatiskt angreppssätt. Detta innebar att lyssna till kritiska argument och lära av erfarenhet.

Att partiet som Magdalena Andersson leder har valt en helt felaktig kurs, när de försöker ersätta det minskande antalet kärnväljare som industriarbetare med immigranter från länder utanför Europa, med i många fall tveksam värdegrund, är alldeles tydligt.

Det krävs nu ett omtag som det gjorde på 30 och 40talet då några få ledande tänkare inom partiet stakade ut vägen att gå, med en pragmatisk grundinställning till problemlösning.

Att nu som 2010 utnämna Sverigedemokraterna som huvudfienden inför valet duger inte.

Fokusera på och identifiera problemen, de saknas ju inte, och sök lösningen på ett pragmatiskt sätt.

Varför inte   göra det med partier och personer på andra sidan den politisk skiljelinjen.

Det fungerade ju under Ernst Wigforss tid – varför skulle det inte göra det nu?

 

Anders Jarkiewicz