Varför röstar ryssarna på Putin? Är de inte riktigt kloka?

När vi ställer dessa och liknande frågor gör vi kardinalfelet att utgå från våra egna erfarenheter, – vi ser problemet genom egna glasögon.

Ryssland är ett land som består av ca 143 miljoner innevånare varav 20% utgörs av minoritetsfolk.

Ryssland har existerat som självständig statsbildning ända sedan mongolerna slutligen besegrades 1480.

I dag lever ca 20 % av befolkningen (ca 30 miljoner) på samma nivå som svenskarna gjorde på 1920 talet. De har fortfarande inte rinnande varmvatten och de använder utedass på gården. Dock har de tillgång till TV och för de mesta elektricitet.

Det är en avgrund mellan livet som levs i storstäder som Moskva och ST. Petersburg och det liv som levs i avlägsna byar i Sibirien och längs Uralbergen.

I de förstnämnda finns de högutbildade specialisterna som formar Rysslands rymdprogram och programmerare som styr cyberkriget mot väst och i de andra fattiga lantarbetare som kör häst och vagn som de alltid gjort.

De har aldrig i historien kunnat påverka valet av landets härskare, utan har fått acceptera den härskare som för tillfället haft makten, vare sig det varit en tsar, generalsekreterare eller presidenter.

Det vill säga tills helt nyligen i samband med perioden mellan Sovjetunionens fall från år 1991 till och med år 1999 då Putin valdes till president.

Under dessa åtta år av ”demokrati” upplevde dagens befolkning den mest fruktansvärda tiden under sina liv. Hela samhället vändes upp och ner. Fullständigt kaos.

De som satsat på en utbildning och karriär förlorade jobbet över en natt. De som hade sparat rubel för sin ålderdom fann att de var värdelösa. De flesta industrier stängdes och arbetarna fick gå hem. De som hade en pension att leva på fann att de inte kunde betala för ens de mest grundläggande behoven. Oligarkier köpte in stora bostadsfastigheter och vräkte de som inte kunde betala de nya hyrorna. Unga var villrådiga över vilken utbildning de skulle satsa på, vilka yrken som skulle vara efterfrågade i framtiden.

Om man försöker sätta sig in i ryssarnas erfarenhet av dessa år av ”frihet” och ”demokrati”, kanske det inte är så svårt att förstå att det sista de vill ha, är en upprepning av ”den stora oredan”.

De vill ha trygghet och stabilitet – de vill ha en strak man.

I dag är det Putin som är den starke mannen.

Det finns ingen konkurrent.

De höga 87,8 % som Putin fick i det senaste valet, är inte i första hand ett resultat av valfusk och eliminering av opponenter, det speglar det behov som ett sargat och desillusionerat folk har.

Kriget mot Ukraina påverkar medborgarna på flera sätt negativt.

De kan inte resa utomlands som tidigare, inflationen stiger och de har inte möjligheten att offentligt framföra sina protester.

Men det väger lätt i vågskålen med tanke på vad Putin levererar i form av trygghet, ökat välstånd, bostäder och förutsägbarhet.

För de som inkallas som soldater att strida i Ukraina så är det av naturliga skäl något helt annat. För dem är risken mycket stor att de mals ner i den köttkvarn som kriget har utvecklats till. Förlusterna för Ryssland är enorma, och detta påverkar givetvis de som kallas in, och deras närmast anhöriga.

Men jämfört med Rysslands befolkning på 143 miljoner är de ännu förhållandevis få, och de saknar den organisation som krävs för att på allvar forma en opposition till den sittande presidenten.

Nej det är inte något fel på befolkningen i Ryssland, deras val av Putin till president tidigare i år var fullständigt rationellt med tanke på deras tidigare erfarenhet av politiska experiment, och med tanke på vad som står högst i prioritet hos varje ryss.

Anders Jarkiewicz

 

För dem som vill höra mer om livet i Ryssland under 1990 talet och hur det påverkade befolkningen – gå in på Youtube och lyssna på en alldeles utmärkt förklaring från;

Konstantin Kisin på engelska  https://www.youtube.com/watch?v=yXOdFMCXXQc