Redan under de första månaderna av den sovjetiska ockupationen av östra Polen under II-världskriget deporterades ett stort antal polacker till Gulag. Det exakta antalet är okänt, Nutida historiker uppskattar antalet deporterade under perioden 1939–1941 till någonstans mellan 800 000 och 1,5 miljoner.

Många polacker hade blivit krigsfångar efter att Polen hade besegrats av tyska och sovjetiska trupper i september 1939.

Eftersom polska regler för mönstring krävde att alla män med universitetsutbildning även blev reservofficerare, innebar detta att en betydande del av den polska intelligentian, många av dem judar, internerades. I och med den nazityska expansionen år 1941 kom fångarna att flyttas allt längre österut in i Belarus, Ukraina och Ryssland.

Den 5 mars 1940, enligt en skrivelse från NKVD-chefen Berija till Stalin, undertecknade sovjetiska politbyrån en order om avrättning av ”nationalistiska och kontrarevolutionära” aktivister som hölls i läger och fängelser i de ockuperade delarna av Belarus och Ukraina. Detta ledde till mordet på sammanlagt 21 857 polacker, varav 14 700 tillfångatagna officerare. Den breda definitionen i brottsanklagelsen gjorde att en stor del av polska intelligentian, polisväsendet och officerskåren kom att omfattas av denna massaker.

De avrättade begravdes i åtta stora massgravar, den största innehållande tolv lager av kroppar placerade med industriell precision ”som sardiner i en konservburk”. Avrättningarna i Katyn pågick under fem veckor.

NKVD satte, med ledning av brev adresserade till de avrättade fångarna, ihop listor över de avrättades familjer. Många av dem ovetande om händelsen blev strax tillfångatagna och deporterade. De blev alltså dubbelt straffade av Stalin, deras anhöriga mördades, sedan blev de själva tillfångatagna av NKVD och deporterade till Sibirien. Massakern skulle tystas ned.

Den 7 maj 2010 erkände Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev för första gången Sovjetunionens skuld i en intervju för tidningen Izvestija. Samma år röstade Ryska federationens federala församling igenom en resolution där man förklarade att tidigare hemligstämplade dokument visade att massakern skett på order av Stalin, Berija och andra högt uppsatta ämbetsmän hade gett order om massakern.

Trots polska påtryckningar har Ryssland inte gått med på att benämna Katynmassakern som folkmord, vilket Polen kräver. Frågan har påverkat de nya polsk-ryska relationerna genom det mångåriga förnekandet från sovjetregimen, och att ämnet varit tabu i Polen under kommunisttiden.

Den 17 september 2007 hade filmen ”Katyn” av regissören Andrzej Wajda polsk premiär på teatern i Warszawa. Filmen har tagits emot väl i Polen; den visades utom tävlan i Berlin och Oscars-nominerades i kategorin bästa utländska film. Filmens inledningsscen visar hur den polska civilbefolkningen flyr österut; ingen vet att Hitler och Stalin gjort upp om att sinsemellan dela upp Polen. Från öster kommer Röda armén och tar de polska officerarna till fånga. Stalin och Hitler hade samma strategi: den polska intelligentian skulle förgöras. De flesta officerare var reservister som till vardags var läkare, ingenjörer och lärare.

Anders Jarkiewicz

70 år senare sprängs Polens regeringsplan med presidenten ombord på väg att landa i Smolensk för att högtidlighålla minnet  https://jarkiewicz.se/2022/04/19/putin-ansvarig-f…ll-smolensk-2010