Författare: Anders Jarkiewicz Sida 3 av 5

Varför är våra politiker livrädda för folkomröstning?

Paragraf 1 i Sveriges grundlag säger ”all offentlig makt utgår från folket.”.

I Sverige innebär det inte direktdemokrati utan att du som väljare har inflytande genom valda representanter. Alla väljare utser gemensamt Sveriges riksdag, som i sin tur väljer statsminister, som själv utser de som skall utgöra regeringen tillsammans med statsministern. Regeringen har all makt – inte folket.

Sannolikheten för att du som individ skulle få igenom din vilja är mikroskopisk.

En väg till makt, där varje röst räknas, skulle kunna vara folkomröstning.

Folkomröstning är mycket sällsynt och i de få fall den genomförs är den enbart rådgivande. Politikerna skall sedan själva avgöra om de skall låta utfallet i omröstningen bli beslutet i frågan, eller om de skall göra tvärt om.

En folkomröstning hölls i Sverige i oktober 1955, där frågan gällde om vi skulle ha fortsatt vänstertrafik i Sverige eller gå över till högertrafik. Resultatet av folkomröstningen blev att vänstersidan vann med 82,9 procent medan högersidan endast fick 15,5 procent.

Där tog det stopp för demokratin – den S-ledda regeringen förhalade frågan med nya utredningar och först en bit in på 1960-talet togs ett nytt beslut. Det blev högertrafik!

Folkomröstning som inte enbart var det till namnet, genomfördes i Sjöbo den 18 september 1988. Sven-Olof Olsson Sjöbocenterns starke man hade 1987 lyckats utlysa en folkomröstning mot flyktingmottagning trots påtryckningar och hot fån toppolitiker, myndighetsaktivister och massmedia. Massmedia tog ära och heder av Sjöbos politiker och avfärdade dem som rasister och flyktingfientliga. Sven-Olof hotades av Centerns partiledare Olof Johansson med uteslutning ur partiet, vilket han även blev en tid därefter.

Frågan som ställdes på valsedeln löd: ”Vill du ta emot 15 flyktingar som Invandrarverket vill, eller vill du säga nej”

Resultatet blev att 67,5% röstade Nej mot 32,5% som röstade Ja.

Det som chockade massmedia mest var att så många sossar röstade nej. För en gångs skull i vår demokratiska historia fick medborgarnas vilja genomslag i en beslutande folkomröstning.

Det bestående intrycket den politiska eliten fick, var att det inte går att låta väljarna få makt att själva bestämma.

Ett land som inte räds folkomröstningar är Schweiz.

Schweiz är en federal republik som består av 26 kantoner, där varje kanton har stor makt över sina gena beslut. Sedan 1848 finns en central regering i Bern där de flesta partier ingår.

Alla viktiga lagar sedan 1848 har tillkommit genom folkomröstning.

Unikt för landet är att befolkningen kan begära folkomröstning.

Om befolkning tycker illa om ett beslut som fattats av regeringen eller parlamentet, kan man begära folkomröstning, och resultat i folkomröstningen övertrumfar regeringens beslut.

Landet har inte mindre än tre officiella språk, tyska, franska och italienska,  och flera olika religioner men är trots det mycket homogent.

Schweiz är känt för världens strängaste regler för medborgarskap (jämför med Sveriges totala avsaknad av regler) och förbjöd 2009 minareter.

Schweiz t är strikt neutralt och är varken medlem i NATO eller EU.

Schweiz är ett av världens rikaste länder.

Av dessa två fall kan man dra slutsatsen att när befolkningen själv får välja, så blir det ingen massinvandring.

Det är befolkningen i Sjöbo och befolkningen i Schweiz som skall betala invandringen genom höjda skatter, sämre tillgång till sjukvård, sämre skolor, kort sagt sämre välfärd och som det har visat sig i Sverige ett totalt sammanbrott av de rättsvårdande myndigheterna och en explosion av kriminalitet och hedersbrott

Därför röstade majoriteten NEJ

Politikerna å sin sida har överträffat varandra i sin självgodhet med att ge så generösa bidrag som möjligt. att ställa så få villkor som möjligt för att erhålla bidragen och framför allt genom att inte kontroller att de uppgifter som ligger till grund för utbetalda bidrag är korrekta.

För svenska politikerna vill tillämpa en tillitskultur och inte hela tiden behöva ifrågasätta de sökandes uppgifter. Resultatet har blivit att 1000-tals miljoner betalas ut felaktigt årligen enligt Riksrevisionen.

Senast i de fall som avslöjats är Ibn Rushd som är kopplat till antidemokratiska och judehatisk verksamhet.

Efter Riksrevisionen rapport har flera regioner och kommuner inklusive Oskarshamns kommun, pausat utbetalningarna.

Men andra som det av S-styrda Malmö kommun har just beviljat ett bidrag på 600 miljoner till Ibn Rushd trots alla avslöjanden.

Men å andra sidan utgör Ib Rushd medlemmar en viktig del av socialdemokraterna väljarunderlag i kommunen.

Det föreligger alltså en målkonflikt mellan vad medborgarna i Sverige skulle välja och vad vissa politiska partier har som agenda

Trots det brukar Magdalena Andersson (S) inleda sina anföranden i riksdagen och i debatter i SVT med orden:” Vi gör det som är bäst för Sverige”.

Hur då?

Anders Jarkiewicz

Svar till Anders J
Löftens famösa yttrande härstammar från hösten 2019. Utan att dra alltför stora växlar på en jämförelse mellan den gamla o nya regeringen kan man möjligen dra slutsatsen ” vi såg det inte komma” då, men ser det heller inte komma nu. Ambitionerna är det inte fel på men slutsatsen blir nästan, att politikerna har förlorat förmågan att se och möta de problem, som samhället är fullt av. Nu har det gått mer än ett år sedan regeringsskiftet, men senast under 2024 måste väljarna kunna skönja en vändning. Vi har fortfarande samma problem inom polisen och rättsväsendet, skolan och omsorgen samt höga energipriser och också att vidlyftiga industriprojekt riskerar att göra ont värre. Ett aktuellt exempel är rekonstruktionen av det gigantiska vindkraftsprojektet utanför Piteå, som kan slå hårdare lokalt t.ex. mot mark- och fastighetsägare än mot de kinesiska ägarna.
Till de gamla existerande problemen kommer nya och först nu hösten 2023 har vi fått klart för oss att det finns tusentals, kanske hundratusentals människor boende i Sverige, som varken känner lojalitet med Sverige eller delar normala svenska värderingar, t.ex. att Sverige ställde sig bakom etablerandet av en judisk stat Israel, för ca. 75 år sedan. Att öppet hylla en terroristsekt med demonstrationer på svenska gator och torg är helt oacceptabelt. Ska man komma hit måste man visa, att man i mångt och mycket delar svenska värderingar och inse t.ex. att det inte någonsin funnits en fungerande palestinsk stat och det kan finnas skäl att upprepa, att de ansträngningar som gjordes 1948 är tillräckliga med uppdelningen i det judiska Israel och det arabiska Jordanien. Att det fanns en stor arabisk majoritet t.ex. på Västbanken måste kunna lösas genom lokala politiska åtgärder.
Läsaren bör observera, att jag inte kallat någon av demonstranterna efter Hamas-demonstrationerna för islamist och det är avsiktligt. Har man kommit hit i avsikt att söka skydd bör man i rimlig utsträckning anamma svenska värderingar och till dessa hör att det är ytterst olämpligt att jubla när t.ex. kvinnor och barn mördats och ska man lägga in etniska aspekter, så är det ytterligt olämpligt att fly det ena året och åka tillbaka på semester till hemlandet nästa.  Media borde på ett tydligare sätt kunnat redovisa att ca.500 svenskar, som sades befinna sig i Gaza, utan undantag hade ett arabiskt ursprung. Islam och muslimer har i tillräckligt hög grad flyttat fram sina positioner. Därför måste alla risker för en fortsatt islamisering av Sverige elimineras.

 

Texten ovan är inskickad av Christer Brorsson Oskarshamn

Den är ett kommentar till mitt tidigare inlägg ”Vi såg det inte komma.

För många som hör ordet mångkultur förknippar man det med nya maträtter med spännande kryddor, annorlunda kläder och traditioner.

Precis som våra svenska traditioner (midsommarfirande, julfirande, kräftskivor, sill och nubbe osv) så är maten bara en liten del av Sveriges kultur.

Mångkultur på ett djupare plan innebär att immigranter i Sverige tillämpar sitt eget lands sätt att leva, dess syn på kvinnor, det religiösa förtrycket i vardagen   och frihet och demokrati som underlägsna system jämfört med den egna teokratiska systemet.

Företrädare för vårt statsbärande parti Socialdemokraterna har i regeringsställning sagt sig vara förvånade och chockerade över den explosion av våld och kriminalitet som drabbat vårt tidigare så trygga land, och säger som den tidigare statsministern Löfven sig ”inte ha sett det komma ”

Men det stämmer ju inte, när man läser de förslag och tankegångar som framträder när man går till riksarkivet och den proposition som socialdemokraterna under Olof Palme lämnade till riksdagen 1975.

Mångkultur var lösningen på de problem som kunde tänkas uppstå med en ökande invandring från länderna utanför Europa.

”Personer som invandrar till Sverige skall inte prackas på en svensk identitet”. Istället borde invandrarna och minoriteterna ”ges möjligheter att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller behålla och utveckla den ursprungliga identiteten” enligt texten i propositionen.

Detta blev grunden i en mångkulturell överideologi enligt Jörgen Huitfeldt chefredaktör för Kvartal.

Inte nog med det; Staten skulle också aktivt främja ett mångkulturellt samhälle genom att exempelvis rikta statsbidrag till etniska religiösa föreningar, utvidga möjligheten till tolkhjälp för vuxna modersmålsundervisning i skolan för barnen.

Denna uppmuntran till nya svenskar att inte anamma det nya landets språk, dess normer och kultur har lett till en enorm splittring i Sverige.

Inte nog med att bejaka för oss främmande kultur till vårt land, socialdemokraterna har bjudit in företrädare för dessa främmande kulturer i det egna partiet, till riksdagen och kommunala och regionala beslutande organ.

Det säger sig själv att partiet har fått en stor påfyllning i den egna valmanskåren, något som behövdes då antalet partimedlemmar minskat för varje år som går.

När Löfven utbrister ”vi såg det inte komma” så är det så långt bort från sanningen man kan komma. I verkligheten så stod han och partiet med öppna armar och välkomnade invandrarna vid Sveriges gränser. Läs hans Vi bygger inga murar!” tal.

• Inga krav.
• Lev som ni alltid har gjort.
• Behåll ert språk.
• Inga krav på anpassning.
• Ta full del av det svenska välfärdssystemet.
• Inga krav på egen försörjning.

Alla dess punkter ovan, är vad den ödesdigra propositionen som regeringen under Olof Palme lämnade till riksdagen år1975 i korthet innehåller.

 

Någon har sagt, och man är böjd att hålla med;

 ”När vi tar Mellanöstern till Sverige får vi Mellanöstern i Sverige.”

 

Anders Jarkiewicz

Den stat som vi känner som Turkiet har varit på rubrikerna i TV/ och andra media de senaste två åren. Den berg och dalbana som beskeden från den turkiske presidenten Erdoğan skapat har varit svårt för oss svenskar att begripa. De tvära kasten och motsägelserna speglar en person som styrs av känslor, inte rationella tankar.

Som viktig NATO medlem har Turkiet under Erdoğan upprört USA och väst genom att inhandla ett avancerat ryskt luftförsvarssystem S-400 som inte är kompatibelt med NATOS radarkommunikationssystem. Detta har blandat annat lett till USA:s ovilja att sälja attackflygplanet F-35 till Turkiet. Erdoğan har dock försett Ukraina med avancerade drönare som framgångsrikt används mot ryska trupper. Turkiet har under det pågående kriget i Syrien opererat mot Ryssland/Assad regimen men deltar inte i den av EU och väst beslutade handelsblockaden av Ryssland.

Sverige har kommit att spela en avgörande roll i konflikten, då Erdoğan ständigt lagt till nya villkor för att godkänna Sveriges anslutning till NATO.  Svenska media påstår att Koranbränningen som skett på vissa platser är orsaken till att Turkiet tvekat att godkänna den svenska ansökan.  Denna slutsats är inte bara naiv, den speglar en stor okunnighet om hur Turkiet under sin autokratiske president fungerar.

De flesta turkar vet knappast var Sverige ligger, än mindre har de intresse av vad som försiggår på våra gator och torg. Turkiet skapades under Atatürk 1923 och är en sekulär stat. Det finns ingen statsreligion.

Däremot är Erdoğan en fena att på nolltid mobilisera 10-tussental av sina väljare till att demonstrera, för eller emot vilken fråga som han själv väljer. Han visade det 2016 vid kuppförsöket där delar av befolkningen välde ut framför stridsvagnarna på Fait Sultan Mehmet–bron och stoppade ett kuppförsök iscensatt av militären.

Erdoğan är en produkt av sin miljö, den Osmanska riket. Inom turkisk utrikespolitik sägs en vecka vara en lång tid. Det som gällde i början av veckan kan i slutet bytas ut mot en helt ny och motstående position.

Ett är dock säkert; hade svenska politiker krävt att svenska regeringen skulle beteckna Turkiets fördrivning av armenier 1915 som ”folkmord”, något som Sveriges riksdag beslutat, då hade Sveriges ansökan aldrig någonsin godkänts.

Under första världskriget påbörjades under ungturkarnas styre ett massmord på omkring en och en halv miljoner armenier. 950 000 till över en miljon greker och cirka 75–90 procent av de assyrier som var bosatta inom Osmanska rikets gränser. Totalt över 3,5 miljoner kristna omkom. Jakten på minoriteterna påbörjades i april 1915 och var som intensivast de två första åren, men fortgick så länge som till 1923. Detta beskrivs i historieböckerna som det armeniska folkmordet, grekiska folkmordet och det assyriska folkmordet.

Adolf Hitler var mycket imponerad av ungturkarnas utrotning av minoriteter inom landets gränser, och inspirerades av den. Några få dagar innan invasionen av Polen 1939 höll Adolf Hitler ett tal där han sa: ”Jag har givit order till mina dödsenheter att utan nåd eller medlidande utrota män, kvinnor och barn av polskt ursprung och språktillhörighet. Det är bara på detta sätt vi kan få det vitala territorium vi behöver. Trots allt, vem kommer i dag ihåg utrotningen av armenierna?”

Den fördrivning av armenierna i Nagorno Karabach som sker i dagarna kan ses som en fortsättning av den fördrivning av kristna som den muslimska staten genomförde under första världskriget i Turkiet.

Att som vissa politiker och journalister på vänsterkanten i Sverige, ta Erdoğans uppmaning om att ändra på vår svenska yttrandefrihet på allvar, måste betraktas som total historielöshet och aningslöshet.

Precis som Vladimir Putin i Ryssland har Erdoğans systematiskt bekämpat den lilla yttrandefrihet som har funnits i landet, genom att förfölja alla med en avvikande mening, genom att hota, arrestera och i vissa fall mörda sina opponenter.

Att han och de skrikande demonstranterna i Iran, Irak och Turkiet har något att lära oss välutbildade och självständiga skandinaver är befängt.  Demonstranterna är så undertryckta och kuvade av sina egna regeringar att de tar varje tillfälle som ges att få utlopp för sin frustration i upplopp och mordbränder. Att de ens förstår begrepp som grundlagar och yttrandefrihet är att tillskriva dem en förmåga de saknar.

”Drama utan slut” är titeln på en mycket initierad och välskriven bok av Bitte Hammargren och Stefan Bladh. De har tillsammans under 50 år på plats följt den turkiska statens utveckling, och kan på ett initierat sätt skildra historien.

Anders Jarkiewicz

 

Vem mördade Dag Hammarskjöld?

I september 1961 chockades en hel värld av nyheten att FN:s generalsekreterare hade omkommit i en flygolycka i närheten av Ndola i Zambia. FN och Hammarskjöld var djupt engagerad i att lösa konflikten i Kongo där den på mineraler rika provinsen Katanga hade startat ett uppror mot centralmakten och var på väg in i ett inbördeskrig. Här som på så många andra konfliktområden under det kalla kriget stod stormakterna mot varandra, USA och Storbritannien mot Sovjetunionen.

Hammarskjöld var inte som dagens generalsekreterare styrda av stormakternas intressen, utan försökte tillvarata de unga staterna i Afrikas intressen. Han skapade sig en position mellan stormaktsblocken, och blev under den pågående konflikten i Kongo ovän med båda sidor i konflikten.  Detta ledde så småningom till hans död.

Vad som hände den kvällen han dog i närheten av flygplatsen i Ndola rubricerades under lång tid som en olyckshändelse. De stora nationerna med intressen i konflikten, men även Sveriges regering var ointresserade av att hitta svaret på de många frågor som fortsatt står obesvarade. ”Mysteriet i Ndola” kallar Staffan Carlsson kapitlet i boken” Helgon och maktspelare” som är en mycket noggrann och välskriven bok. En bok som delvis bygger på nya dokument, som tidigare var hemligstämplade, men nu har blivit tillgängliga. Boken som utkom tidigare i år (2023) är på 560 sidor och rekommenderas.

Lagom till Julhelgen i år kommer så en ny spelfilm med titeln ”Hammarskjöld” där huvudpersonen spelas av Michael Persbrandt och regissören Per Fly betecknar den som en politisk thriller.

Anders Jarkiewicz

 

Referenser:

Ove Bring: Gåtan Hammarskjöld. Flygkraschen i Ndola.

Susan Williams:” Who killed Hammarskjöld? The UN, The Cold War and White Supremacy”

År några av de böcker som skrivits i ämnet på senare tid.

De ”lättkränktas förening” träffas på torsdag i riksdagshuset!

Under ledning av Ardalan Shekarabi (S) (tidigare illegal invandrare och även utvisad från Sverige) och Muharrem Demirok, (muslimsk svensk/turkisk medborgare tidigare för misshandel dömd – numera partiledare för Centerpartiet), samlas Sveriges riksdag den 31 augusti för att om möjligt straffa Richard Jomshof (SD).

Vad har då Richard Jomshof gjort sig skyldig till, förutom att tillhöra och företräda Sverige Demokraterna?

Har han ljugit om profeten Muhammeds liv och gärning? Nej

Han har kallat profeten Muhammed för ”massmördare, rövare och slavhandlare”. Ja

Är detta lögn och illvilligt förtal? Nej

För dem som är något bekant med historien är det ingen hemlighet att Muhammed regelbundet överföll de karavaner som färdades längs Sidenvägen, han mördade och stal de dyrbara handelsvaror som fraktades och sålde de överlevande från karavanen som slavar.

Så vad är problemet?

Så får man inte säga. Människor kan bli kränkta av att få höra obekväma fakta om den store profeten.

Vem avgör vad som får sägas ock vad som inte får sägas i Sverige?

Det gör den politiska kultureliten, företrädesvis på vänsterkanten. Uttalanden måste vara politiskt korrekta.

Varför finns det ingen vuxen i rummet? Varför sysslar inte Sveriges riksdag med de stora problem som vårt lands står inför, utan frågan vad vi kan säga och inte får säga.

Problemet med detta att hindra någon från att framföra sin mening dessutom är att det går stick i stäv mot svensk lag.

Vi svenskar har en unik rättighet sedan 205år (äldst i världen) Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”

Myndigheter får inte i förväg pröva eller censurera om uttalandena är lämpliga eller bestraffa medborgare enbart för att myndigheterna ogillar vissa uttalanden eller åsikter.

Lagen om yttrandefrihet gäller i synnerhet om man vill framföra kritisk och för makten obekväma påståenden. Om man vill demonstrera för ”Fred på jorden” behövs inget sådant lagligt skydd.

Sedan andra världskriget ingår yttrandefriheten i FN:s lag om” de mänskliga rättigheterna” och gäller alla nationer som är anslutna till FN. Det vill säga alla utom Taiwan.

Så när dessa politiska partiföreträdare för den politiska oppositionen, samlas på torsdag för att om möjligt straffa Richard Jomshof så bryter man medvetet mot ett av de starkaste rättighetsskydden som finns i svensk lag – Yttrandefriheten.

Länderna i Mellanöstern och länder som Turkiet och Ryssland går i motsatt riktning och förvägrar sina medborgare yttrandefrihet därför att denna frihet är grunden för demokrati och hotar det totalitära styre de utövar.

Dessa länder vill att Sverige också skall begränsa yttrandefriheten – skall deras påtryckningar verkligen få lyckas?

Låt inte de lättkränkta få sin vilja fram.

 

 

 

Sverige har under ledning av Socialdemokraterna och sedan Nato bildades 1949 envist hävdat att ”vårt land bäst försvaras med alliansfrihet i fred och neutralitet i krig”.

När Sverige och Finland den 18 maj 2022 sökte inträde i Nato hade Socialdemokraterna bakom sig 73 år av högljutt NEJ till Nato och tio dagar av JA.

Vad hände?

Verkligheten kom ifatt önsketänkandet och myterna.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina och Putins föresats att utplåna Ukraina både som land och folk, gjorde att idén om styrkan i alliansfrihet föll ihop som ett korthus.

Med Sveriges läge nära Ryssland kan vi inte vara alliansfria utan att ha ett försvar som ger trovärdighet. Ett avancerat och modernt försvar med förmåga att möta och slå ut en invasionsflotta på väg mot våra kuster.

Sverige saknade efter årtionden av besinningslös nedmontering av försvaret all förmåga att på egen hand möta ett anfall från Ryssland. Landet låg och ligger därefter vidöppet för vem som helst som önskade inta landet.

Sveriges statsminister Tage Erlander insåg 1949 Sveriges utsatthet efter beslutet att inte bli medlemmar av Nato. Ett litet land saknar förmåga att militärt på egen hand möta ett större land. Att med framgång möta stormakten Sovjetunionen var fullständigt uteslutet.

Statsministern insåg att Sverige saknade förmågan att militärt, och utan hjälp från Nato möta en anfallande stormakt med flyg och fartyg utrustad med taktiska kärnvapen.

Under stor sekretess och under ledning av FOA och Aseaatom startades 1956 ett svenskt kärnvapenprogram med tillverkning vid anläggningen Marviken vid Bråviken.  Avsikten var att producera tillräckligt med plutonium för 25 atombomber per år. Uran fanns att bryta vid Billingen i Västergötland. Av flera skäl, tekniska och politiska, lades projektet ned och med det möjligheten att med taktiska kärnvapen stoppa ett angrepp från vår store granne i Öster.

Statsminister Erlander tecknade tidigare ett avtal med USA och dess president Truman att Sverige skulle befinna sig under USA:s kärnvapenparaply under förutsättning att Sverige deltog med och delade signalspaning mot Sovjetunionen. Det var ett sådant spionplan, en DC-3 med åtta mans besättning och avancerad utrustning från USA som Sovjetunionen sköt ned över Östersjön 1952.

Senare när Sovjet helt kollapsade 1989–1991 och det kalla kriget avslutades, var svenskt försvar starkt. 1996 nådde Försvaret sin högst höjd med drygt 2% av BNP, motsvarande det krav som NATO ställer på sina medlemmar i dag.

Fram till Vladimir Putins makttillträde år 2000 rådde euforiska tankar om att en ”evig fred ” skulle råda i vår del av världen, och att Ryssland skulle slå in på en demokratisk och fredlig väg. Ett helt nytt säkerhetsläge hade skapats.

Ledarna i väst började rusta ned och använda pengarna till andra sektorer i samhället, men ingen rustade ner så besinningslöst som Sverige. Sverige ville vara bäst i klassen. Värnpliktsarmén avskaffades. Regementen lades ner på löpande band, krigsmateriel skrotades eller skänktes till de Baltiska staterna.

Gotland som av de flesta krigsstrateger (även ryska) betraktas som ett osänkbart hangarfartyg i mitten av Östersjön och hade haft 10 000 man som försvarade ön när läget var som mest spänt, lämnades helt utan bemanning. Man lade ner och sålde samtliga fasta anläggningar och lämnade i praktiken ”hangarfartyget Gotland” obemannat. Gotlands politiker var på väg att sälja öns enda djuphamn Slite till ryssarna i samband med byggandet av Nord Stream” men där satte någon högt uppe i försvaret, som väl var stopp för allt vansinne.

Sverige har i dag tillgång till en och möjligen två brigader, som kan försvara landet om vi angrips av Ryssland. Det motsvarar 5–10 000 soldater. Vår förmåga att ensamt  framgångsrikt möta ett anfall från Ryssland i dag är obefintlig

Finland som är betydligt mindre än Sverige har behållit sin värnplikt och mobiliseringsarmé kan ställa ca 500 000 man i stridsläge på ca en vecka!

Natten mot långfredagen 29 mars 2013 upptäckte svensk luftbevakning och NATO:s radarbevakning två tunga bombplan av typen Tu-22M3 De har fyra mans besättning och kan bära kryssningsmissiler och kärnvapen. Bombplanen skyddades av fyra avancerade ryska jaktplan av typ Su-27.Klockan 02.00 var de ryska planen utanför Gotska Sandön, 30–40 kilometer utanför Sveriges territorialgräns. De ryska planen delade upp sig på två täter vid anflygningen mot Sverige. Bombplanen genomförde fingerade angrepp mot två bestämda mål i Stockholmsområdet och Sydsverige. Målen är två av Sveriges viktigaste militära anläggningar.

Hur reagerade det svenska flygvapnet på anfallet?  Inte alls!

De två Gripenplan som alltid skall stå beredda för att skydda Sverige mot överraskande angrepp saknade piloter – de såväl som markpersonalen hade fått helgledigt!

NATO håller däremot alltid 24 timmars jaktredskap i Baltikum. Där gick larmet och två danska F 16-plan startade från sin bas Siauliai i Litauen. De hann inte riktigt i kapp utan skuggade de ryska bomb- och jaktplanen på avstånd.

I slutet av 1980-talet hade Sverige 20 flygdivisioner, i dag är vi nere på fyra. Dessutom saknar två av de fyra divisionerna enligt Riksrevisionen så mycket personal att de inte kan gå i strid.

Att avrusta armén och att tömma mobbförråden går fort, att upprusta en armé och att fylla mobbförråden tar tiotals år.

”Vår beredskap är god”! De välbekanta orden från dåvarande socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hansson uttalades som en försäkran till det svenska folket år 1939 då Tyskland just anfallit Polen och därmed dragit igång det andra världskriget.

Denna försäkran som uttalades av statsministern 1939 var lika ihålig då som socialdemokraternas Magdalena Anderssons och socialdemokraterna försäkran att ”alliansfrihet och neutralitet skyddar oss väl” är i våra dagar.

Inga papper eller avtal är värda pappret det skrivits på, när en diktator bestämt sig för att gå i krig.  Det gällde Hitler 1939 och det gällde Putin 2022.

En enig försvarsberedning slog för några år sedan fast att; den viktigaste frågan för försvaret är Klimatet!! Hur tänker dessa makthavare?? Varför inte jämställdhet mellan könen?

Under drygt 70 år har våra ansvariga politiker spelat rysk roulett med det” ryska hotet”, de har hänvisat till att skattepengarna behövts bättre inom andra områden. Barnbidrag, jobbskatteavdrag, immigration m.fl.

Vi måste sluta upp att se världen som vi skulle vilja att den var, och se verkligheten som den är, även om det innebär en skrämmande och hotfull syn.

Efter 73 år av förnekelse och motstånd mot att som Norge och Danmark inse att ensam inte är stark, har nu det stora socialdemokratiska partiet i Sverige vänt helt om och välkomnar vårt medlemskap i NATO.

De första stadsstaterna i historien  bildades av ett enda skäl. Att försvara den egna befolkningen från fientligt sinnade arméers angrepp.

Låt oss i Sverige äntligen lära oss av historien och låta det nya samarbetet med 31 andra stater inom NATO bygga upp en så starkt försvar att ingen, inte ens Putin, kommer på den befängda idén att anfalla oss.

 

Anders Jarkiewicz

 

Salwan Momika som kommer från Bagdad i Irak brände delar av en koran i onsdags för att protestera mot vad?

Politiska flyktingar från muslimska länder bränner Koranen som ett sätt att demonstrera avsky mot makteliten i hemländerna.

Moskén på Söder i Stockholm drivs av Islamiska förbundet och har mottagit statsbidrag på stora summor. Moskén fungerar enligt Samehl Egyptson (teologie doktor) som högkvarter för Muslimska brödraskapet i Sverige.

Muslimska brödraskapet är en politisk rörelse med totalitär ideologi som styrs av en elitistisk grupp och vars yttersta mål är att skapa ett kalifat styrt av sharia.Yttrandefrihet finns in på agendan.

Det senaste kalifatet, IS, satte det kända biblioteket i Mosul i brand, efter erövringen av staden 2015. IS har stöttats av Turkiets islamistiska ledare Erdoğan, som enligt sitt senaste valprogram, vill återskapa turkarnas storhetstid – det osmanska kalifatet. Där får det inte förekomma någon yttrandefrihet. Kalifatet bestämmer vad som får tänkas, sägas och skrivas.

Kampen mellan totalitära styren och oppositionen i muslimska länder har varit ett faktum under hela den islamiska historien. Under den arabiska våren gick oppositionen miste om chansen till yttrandefrihet. Genom globalisering och migration har idéstriden nu även spridit sig till svenska muslimer.

I islamiska källor kan man enligt Sameh Egyptson läsa att biblioteken i Alexandria och i olika persiska städer sattes i brand vid den muslimska erövringen under den andra kalifen Omar. Där framhålls också att den första som brände ”ifrågasatta koranmanuskript” var profetens egen vän, den tredje rättmätige kalifen Usman ibn Affan. Kalifen beröms än i dag av sunnimuslimer för att han enade alla muslimer under en bok. Shiamuslimer, däremot, kallar honom nedlåtande för ”koranbrännare”.

Värt att notera är att SVT och systemmedia undviker att informera om att det var en muslim immigrant från Irak som svarade för koranbränningen, medan de är mycket tydliga med att tala om att den tidigare koranbännaren heter Rasmus Paludan och är dansk/svensk politiker.

Eller är det så enkelt att det är en aktion arrangerad av ryska intressen som vill förhindra eller försena Sveriges anslutning till Nato?

 

Försäkringskassan lämnade beskedet att 55-åriga Peter Alm beviljats dygnet runt assistans. Han led av den obotliga sjukdomen ALS som medför att alla muskler i kroppen förtvinar. På slutet kunde Peter enbart röra ögonen och på så sätt kommunicera med anhöriga och vårdpersonal. Mannens anhöriga stred under lång tid för att den svårt sjuke mannen skulle beviljas dygnet runt assistans. Till slut beviljades han detta – men då var Peter redan död sedan en månad.

Under samma tid beviljade Försäkringskassan i Märsta norr om Stockholm en man från Jordanien, Mahmoud Qatanani full assistans dygnet runt. Han låtsades att han led av postpoliosymptom och behövde assistans dygnet runt. Försäkringskassan beviljade personlig assistans dygnet runt. Mannens hustru, tre söner och en rad andra personer anställdes för at sköta om honom. Familjen kunde genom denna bluff lyfta närmare 200 000kr i månaden Han vistades långa tider i Jordanien, där han levde gott och kunde bland annat som delägare, öppnade en restaurang. Det tog 20 år för Försäkringskassan att, efter ett tips, reagera och så småningom avslöja det omfattande bedrägeriet.

Nu har Mahhmoud Qatanani, hustrun och tre av de nio barnen dömts, först i tingsrätten och sedan i hovrätten, till fängelse för att ha lurat Försäkringskassan på tiotals miljoner. De har alla under tiden fått svenskt medborgarskap och kan under gällande lagstiftning inte utvisas.

Sverige – landet som flyter av mjölk och honung – för vissa.

Den numera avlidne biträdande rikspolischef Mats Löfving uppgav i september 2020 att polisen känner till minst 40 kriminella klaner som kommer till vårt land för att bedriva kriminella verksamhet där man bland annat utnyttjar vårt generösa bidragssystem. De kommer inte för att så småningom lära sig svenska och passa in i vårt samhälle och med tiden assimileras här. De har en helt annan agenda.

En förutsättning för att den agendan skall lyckas är givetsvis att det finns underpresterande och naiva tjänstemän och ansvariga politiker som inte tar sitt ansvar.

Här måste tjänstemannaansvaret återinföras!

Det duger inte att skicka in en Lex-Maria anmälan och lova ”titta på rutinerna” det behövs helt andra tag.

Det samhällskontrakt som i Sverige har upprättas mellan staten och medborgarna innebär att vi, skattebetalarna, betalar de dryga skatter som krävs för att välfärdssystemen skall fungera.

Men det kräver av staten att den tillhandahåller den välfärd som staten har lovat skattebetalarna. Det kan man inte göra om man delar ut denna välfärd till alla som säger sig vilja ha del av den.

Vem skall få assistans vården? Och vem skall tillhandahålla den?

Kostnaden för assistansvård exploderade från att ha legat i nivå med övriga länder i Norden 1994 till att decennium senare 2004 vara dubbelt så höga, och fyra gånger så höga som EU-genomsnittet.

Förra året var kostnaden tre procent av Sveriges statsbudget, det motsvarar den sammanlagda kostnaden för Sveriges försvar och Sveriges bistånd till utlandet. Med andra ord ett slukhål som aldrig får nog.

Att den som får assistans, själv får avgöra vem som skall få utföra assistansen och ingen annan, är en avgörande faktor för att möjliggöra bedrägerierna.

Detta måste ansvariga myndigheter och politiker, utan dröjsmål sätta stopp för.

Anders Jarkiewicz

 

För många kan turerna runt Turkiets motstånd mot den svenska NATO ansökan framstå som obegriplig. Turkiet borde enligt vanlig logik välkomna varje land som vill bidra till att stärka försvarspakten mot yttre fiender. I stället ser vi i massmedia olika piruetter av Turkiets president Erdoğan där han varefter förhandlingen fortgår höjer budet för vad Sverige måste betala för att han skall släppa igenom Sveriges NATO ansökan.

Men det kan finnas en logisk förklaring till de olika utspelen.

Republiken Turkiet bildades 1923 ur spillrorna av det Osmanska riket strax efter första världskriget.

År 1915, dödades över 1,5 miljoner kristna armenier, syrianer, assyrier. De blev systematiskt massakrerade. Folkmordet var planerat från högsta ledning och genomfördes systematiskt.

Rättssäkerhet och mänskliga rättigheter har genomgående undertryckts och motståndare till regimen i Ankar har ”försvunnit” eller fängslats utan rättegång och systematiskt utsatts för tortyr.

Ett inbördeskrig mellan det kurdiska arbetarpartiet PKK och den turkiska staten utbröt 1984 och var som mest intensivt fram till 1999 men fortgår fortfarande.

Ett det misslyckade kuppförsöket som genomfördes i juli 2016 har Erdoğan låtit sparka över 100 000 statligt anställda på grund av påstådda kontakter med den islamistiska Glidrörelsen som Erdoğan anklagar för att ligga bakom kuppen. Över 30 000 människor har gripits på lösa grunder. Medier har stängts.

 

I december 1982 anmälde fem länder, Sverige, Norge, Danmark, Holland och Frankrike, Turkiet till Europarådet för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Tre år senare 1985 drog Sverige tillbaka sin anmälan!

Varför – hade läget förbättrats ur demokratisk synpunkt? Inte alls, även om militära styret efter kuppen långsamt avvecklades under mitten av årtiondet fortsatte undantagslagarna att gälla och de mänskliga rättigheterna att kränkas.

Varför agerade den svenska regering då som den gjorde?

Turkiet gav Sverige ett erbjudande som man inte kunde tacka nej till!

Ett kontrakt mellan ASEA och den turkiska staten om ett T-baneprojekt i Istanbul i miljardklassen. Efter att Sverige drog tillbaka sin anmälan mot Turkiet 1985 belönades Sverige med kontraktet 1986 strax efter mordet på Olof Palmes som gjorde att nyheten försvann i det kaos som rådde då.

Och läxan som Erdoğan och Turkiet då drog var; Allt är förhandlingsbart.

Sverige får i dag betala notan för detta svek mot höga moraliska principer. Erdoğan vet att om han stretar emot i förhandlingarna om Sveriges medlemskap tillräckligt länge, så kan han få igenom de flesta av de krav han ställer.

Till slut kommer Turkiet att vika ner sig och ratificera Sveriges Natoansökan, det ligger ju rimligen i Turkiets intresse att den försvarspakt mot gemensamma fiender som NATO är blir, så stark som möjligt.

Turkiets ledare skulle också gärna vilja bli medlem av EU men på sina villkor. Erdoğan vägrar dock att dansa efter unionens pipa.

För Guds skull Sverige – erkänn inte folkmordet på armenier 1915!

 

Anders Jarkiewicz